Beskrivning
Litteraturen har blivit allt mer biografisk och verklighetstörstande. Höstens nummer av Parnass tar ett grepp om det biografiska skrivandet, om autofiktion och dagböcker. Hur pålitlig är berättaren, och hur utlämnande kan den som publicerar sig vara?
Dagboksromanen spelar med den äkta dagboken, med löftet om att få ta del av tankar och känsloliv. Den växte fram i en tid innan den inre monologen eller stream of consciousness var uppfunnen, och fick ett uppsving samtidigt med psykoanalysens framväxt. Fredrika Bremers En dagbok kom 1843 och Ninas dagbok är Agnes von Krusenstjernas debutroman från 1917.
Är det vårt intresse för psykologi som gör att dagboken, eller ska vi säga dagboksromanen, åter har fått ett uppsving? Vad händer med dagboksskrivandet i kristider? Hur har utvecklingen sett ut? Och hur många följare skulle Anaïs Nin ha haft i dag, hon som blev känd för sina dagböcker som svepte över flera årtionden av hennes liv? Och vad var det hon dolde kring det glassiga livet i Paris?
Parnass redaktör Charlotta Kåks Röshammar samtalar med fil dr i litteraturvetenskap Maria Wahlström och svenskläraren Lena Tallberg, som också sitter i Parnass redaktionsråd, om det här med att skriva om livet.
