Linnea Stara, representant för en av Tema Dramatiks huvudpartners, om samtidsdramatik som spelas i Paris men inte går att se i de nordiska grannländerna – och om teatern som en plats där texten kan ta sig an helt nya betydelser, en plats som kan blänka som guld men också är något man kan slinka in på efter jobbet, med en vän.
Berätta, vem är du och vad är TINFO?
– Jag är Linnea Stara, vd för Teaterinfo Finland – eller TINFO i all korthet. Vi sitter på sakkunskap och statistik om det finländska scenkonstfältet och arbetar för att scenkonstnärer och dramatiker i Finland skall få förutsättningar att arbeta internationellt. Vi är på många sätt matchmakers – vi för scenkonstnärer, teatrar och festivaler samman.
Varför vill ni vara med och lyfta Dramatik som tema på Bokmässan?
– Under de senaste 20 åren har ett fåtal finländska pjäser producerats av svenska teatrar – medan man i Finland närmast satt upp dramatiseringar av Astrid Lindgrens böcker och Ingmar Bergmans filmer. Ändå finns det fantastiska dramatiker i hela Norden – och i Baltikum – som blir uppsatta i Paris och Berlin, men inte i deras närmaste grannländer.
På TINFO hoppas vi att den här storsatningen på dramatik i vår region kommer att leda till en större växelverkan och i längden fler uppsättningar av samtida nordisk och baltisk dramatik på våra scener. Det känns som om tiden är rätt för ett nytt uppsving och nytt fokus på ny nordisk dramatik just nu. Men för att göra det måste vi väcka ett intresse för samtidsdramatik från våra grannländer. Ifall vi kan göra det bland en läsande allmänhet – som är intresserad av text, av olika genrer, och av olika typer av berättande – kan vi också övertyga teatrarna.
Vad betyder dramatik för dig?
– Jag älskar ordkonstnärer, personer som kan lyfta upp språket till nya höjder och få mig att känna att ingen tidigare kombinerat just de här orden till en mening – och jag älskar det komprimerade, det är där hantverket syns. Dramatiken är obarmhärtig som genre – den har så många parallella nivåer – den är krävande för dramatikern och den kan ibland vara utmanande för läsaren, och just därför är den så fascinerande.
Teater är ju både en text som finns kvar – ibland i århundraden – och en upplevelse i stunden och rummet. Finns det något ögonblick eller upplevelse som väckte just din kärlek till teatern? Eller förnyade den?
– Jag växte upp i Jakobstad, en liten stad i Österbotten där vi hade en svensk- och en finskspråkig amatörteater. Därför var det genom filmen som mitt intresse för teater och dramatik väcktes. Kenneth Branaghs Mycket väsen för ingenting (1993) gjorde ett enormt intryck på mig när jag var 14 och såg filmen på vår lilla biograf. Den fick mig att läsa dramatik. Men det var några år senare – när jag flyttade till Helsingfors för att studera teatervetenskap – och såg den legendariske litauiske regissören Eimuntas Nekrošius gästspel av Macbeth, som jag också började inse vilken fantastisk konstform teatern är. Det är teatern som kan göra ordet till kött, texten kan ta sig an helt nya betydelser, och det går att berätta flera parallella berättelser utgående från samma historia, enbart genom de sceniska val arbetsgruppen bestämmer sig för att göra.
Precis som den nischade litteraturen är teatern något som många älskar men andra kan känna en liten oro för: är det för mig? Hur gör man? Är jag finkulturell nog?
– Jag träffade en gång en man i Tammerfors som sade att han alltid klär upp sig när han går på teater, för att han ville visa respekt för dem som arbetade för att underhålla honom. Själv klär jag aldrig upp mig och för mig har teatern aldrig representerat en finkultur. Det kan ibland blänka av guld här och där – men teatern är för mig en plats där man berättar historier för varandra, och en plats till vilken man går för att låta sig överraskas genom att kliva in i andra världar, eller för att enbart uppleva nåt överraskande. Jag går själv till teatern direkt från jobbet, drar med mig en vän jag annars inte hinner träffa – och försöker vara öppen för vad jag än kommer att bemöta.
Vad kommer vi få uppleva på Bokmässan och är det något just du ser speciellt mycket fram emot att dela med oss?
– Det är superspännande att kunna komma till Göteborgs bokmässa med nio fantastiska finländska dramatiker och deras verk. Jag ser framemot seminariesamtal om finländsk dramatik och feminism med Tiina Rosenberg och att höra bland annat Stina Ekblad läsa utdrag ur dramatikernas verk. Men jag ser också framemot att träffa och höra dramatiker från hela Norden och Baltikum – vi har ett fantastiskt program på kommande.
Och så till sist: är dramatik litteratur?
– Dramatik är också litteratur, också om de ofta skrivs med en imaginär publik i åtanke snarare än en läsare. Jag önskar att det trycktes mer dramatik, för många fina, viktiga verk går en bred allmänhet helt förbi eftersom de inte finns till försäljning eller finns till låns på bibliotek.