Antonio Ramos Rosa

Beskrivning

António Ramos Rosa är en av Portugals viktigaste poeter under 1900‑talet. Hans lyrik är ett uttryck för ett existentiellt sökande efter ursprunglig tystnad och språkets rena klangbotten. Genom sin långa produktion och sina många utmärkelser – både nationella och internationella – har han cementerat sin plats som en evig röst i portugisisk litteratur. Under åren 2024 och 2025 firas hans hundraårsjubileum på biblioteken runt om i Portugal.

Biografi

Född den 17 oktober 1924 i Faro, Algarve, Portugal — Avliden den 23 september 2013 i Lissabon vid 88 års ålder. Efter studier i Faro flyttade han till Lissabon 1945, engagerade sig i MUD (Movimento de Unidade Democrática) mot Salazars regimen, blev fängslad i tre månader och återvände sedan till Algarve innan han bosatte sig permanent i Lissabon 1962. 

Debuterade 1958 med diktsamlingen O Grito Claro - det klara skriket. Därefter följde över femtio lyrikvolymer under Ramos Rosas karriär. Tidiga verk reflekterade politiskt motstånd. Med tiden utvecklade han en poetisk filosofi som sökte ursprungets tystnad: språklig ursprunglighet, ljus, vatten, sten och träd återkom ofta som centrala bilder.

Han betonade poesin som en existentiell handling där ord är både medium och ursprung: “Det jag verkligen söker är en plats att andas på…” har han sagt. Och han har kallats eterns poet. 

Tidiga verk: O Grito Claro (1958), Viagem Através duma Nebulosa (1960), Voz Inicial (1960), Sobre o Rosto da Terra (1961).  A Construção do Corpo (1969), Nos Seus Olhos de Silêncio (1970), A Pedra Nua (1972), O Incêndio dos Aspectos (1980), Volante Verde (1986), Acordes (1989) 

Tillsammans med Antonios dotter Maria Filipe har Lusima books gjort ett urval av dikter som presenteras på bokmässan i Göteborg, med stöd av Portugals kulturinstitutioner med anledning av poetens hundraårsjubileum som startade den 17 oktober 2024 och är pågående under innevarande år.

Senare verk: O Livro da Ignorância (1988), O Deus Nu(lo) (1988), O aprendiz secreto (2001), Génese seguido de Constelações (2005), Rosa Intacta (2007), Numa folha, leve e livre (2013). Många av Ramos Rosas verk finns på Nobelbiblioteket i Stockholm. Bland andra ovanstående verk.

Utmärkelser och erkännanden

Prémio Pessoa 1988 – Portugals mest prestigefyllda litterära pris för utom flera hedersomnämnanden. 

Det första Fernando Pessoa-priset (1958), Prémio Pen Clube (1980), Nicola de Poesia (1986), Prémio APE/CTT (1989), Biennalpriset i Liège (1991), Jean Malrieu-priset i Frankrike (1992), Prémio Sophia de Mello Breyner Andresen (2005).

Grande‑Oficial av Ordem Militar de Sant’Iago da Espada (1992), Grã‑Cruz da Ordem do Infante D. Henrique (1997). Utnämnd hedersdoktor vid Universidade do Algarve  i Faro (2003); biblioteket i hans hemstad heter numera Biblioteca Municipal António Ramos Rosa 

Hans poesi har ofta beskrivits som en dialog med naturens element: eld, vatten, luft och jord står i centrum för det lyriska universumet och arbetade ofta med paradoxen mellan frånvaro och närvaro, betydelselöshet och ursprunglig tystnad.

källor: poetryinternational.com

cec.letras.ulisboa.pt