Peter James: ”Jag tror att man ofta glömmer hur många av dåtidens stora författare som faktiskt skrev det vi idag skulle kalla för crime.”

Mångfaldigt prisbelönte Peter James, mannen bakom den lite ledsna badorten Brightons ledsnaste kriminalinspektör, Roy Grace, har röstats fram som den bästa brittiska deckarförfattaren genom tiderna i en omröstning arrangerad av WH Smith. I höst besöker han Bokmässan och Crimetime, Sveriges största deckarfestival, genomförd i partnerskap med Bookbeat. Vi bad honom svara på frågan om varför en litteratur uppbyggd kring något fruktansvärt – plötslig död— har blivit så enormt populär:

Hur skulle du introducera en ny läsare till ditt litterära universum?

– Jag tycker att polisens och brottslingarnas värld är lika fascinerande. Jag skriver mina Roy Grace-deckare ur tre perspektiv – offrets, brottslingens och polisens, som försöker förstå och fånga dem. Men mina poliser är mer än bara tjänstemän som gör sitt jobb – de är människor med familjeliv: ibland kärleksfulla, ibland komplicerade, ibland tragiska.

Jag älskar att skriva om saker som verkligen intresserar mig och att fördjupa mig i research, både bakom kulisserna hos polisen – Roy Grace är baserad på en verklig före detta mordutredare som jag arbetar nära med för varje bok. Och jag skriver på det sätt jag själv tycker om att läsa: korta kapitel och ständiga cliffhangers.

Varför tror du att en genre centrerad kring döden har blivit så enormt populär som underhållning?

– I grunden har crime alltid varit populärt, genom hela litteraturhistorien, men det är först under de senaste 70 åren vi börjat dela upp litteratur i tydliga kategorier – som deckare, romantik, historiska romaner, spionthrillers, skräck, fantasy, science fiction, skönlitteratur … Jag tror att man ofta glömmer hur många av de dåtidens stora författare som faktiskt skrev det vi idag skulle kalla för crime. Över hälften av Shakespeares pjäser innehåller rättegångsscener! Och titta till exempel på Dostojevskijs Brott och straff – det är en fantastisk kriminalroman! Mycket av det Charles Dickens skrev kan också ses som kriminalberättelser. Och går man ännu längre tillbaka, till grekerna som Sofokles – alla dessa tragedier var ju också en sorts berättelser om brott. Alla dessa författare fascinerades av människans mörka sidor.

– När det gäller varför deckare är så populära idag tror jag det finns flera skäl: En av de stora anledningarna är att genren låter läsaren uppleva brott i andra hand, som ett slags substitut. På ett plan är det som att åka spöktåget på ett nöjesfält – du vet att hur otäckt det än blir, så kommer dörrarna att öppnas till slut och du kliver ut i dagsljuset igen. På ett annat plan ger fiktionen oss möjlighet att hänge oss, frossa i det hemska utan att känna den avsmak vi skulle känna om vi läste om samma sorts händelse i en dagstidning.

– Jag har också en teori om att en av de djupast rotade anledningarna till att crime känns tillfredställande, är att det tilltalar våra överlevnadsinstinkter. Den låter oss studera offer och lära oss av dem. En annan lockelse är frågan: Vad är egentligen skillnaden mellan den som mördar någon och oss själva? Vad är det som hindrar oss från att göra samma sak – eller som får dem att vilja göra det de gör? Är de konstruerade annorlunda, eller bara uppfostrade på ett sätt som förvridit dem? Eller finns det ingen skillnad alls? Skulle vi kunna bli som dem vid något tillfälle i våra egna liv? Hur skulle det kännas? Skulle vi kunna leva med våra samveten?

– Jag är fascinerad av människans natur, varför vi gör det vi gör, och jag tror att det bästa sättet att observera världen är genom polisens ögon. Under ett yrkesliv får den genomsnittlige polisen se nästan alla aspekter av det mänskliga tillståndet – från våld till tragedi till komedi. Från rikedom till fattigdom. Från goda människor till fullkomligt onda. Genom att skriva genom polisens lins tror jag att deckarförfattare kan utforska fler sidor av vår värld än någon annan genre kan.

Årets teman på Bokmässan i Göteborg är Kärlek och lust samt Drama – och båda känns ju väldigt relevanta för din valda genre?

– Kärlek och lust är ju ofta själva kärnan i många brott – och i mänskliga relationer i stort – och är upphov till så mycket drama: från girighet och svartsjuka till mord. Seriemördare och våldtäktsmän drivs ofta av en sjuklig lust efter makt över sina offer. Lust efter pengar och inflytande driver inte bara enskilda brottslingar och maffiagrupper, utan även många hänsynslösa affärsmänniskor – och politiker, både historiskt och i dag. Skulle man plocka bort kärlek och lust ur människans natur så skulle världen bli trygg, men också ganska… beige. Och vem vill leva i en sådan värld?

Ser du likheter mellan dramatik som konstform och den tydliga, om än varierande, berättarstrukturen i spänningslitteratur?

– Det är inte bara likheter – jag tycker att det i grund och botten är samma sak. Bra spänningsromaner och bra scen-, film- eller tv-drama följer nästan alltid Aristoteles tre enheter: handlingens enhet, tidens enhet och rummets enhet.

Peter James hör du bland annat berätta och resonera i seminariet Brittisk crime och nordisk noir – Från Island till Brighton tillsammans med Yrsa Sigurðardóttir.

Lördag 13.00,
Seminarium, seminariekort krävs.