Sophie Hofmann har studerat illustration på Hochschule Design & Kunst i Lucerne, Schweiz – och påbörjade boken Hemma hos mormor och mormor direkt efter examen. Nu besöker hon Bokmässan som debutant för att berätta om barnet, mormor Klara, mormor Margrit, en skadad fågel och en helg tillsammans.
Hej Sophie! Du debuterar med boken Hemma hos mormor och mormor – berätta mer.
– Boken handlar om ett barn som tillbringar en helg hos sina morföräldrar, Klara och Margrit. Vi får följa med under deras helg tillsammans: de bakar en kaka, tittar på gamla fotografier och hittar en skadad fågel. Genom barnets blick och den skadade fågeln lär vi känna de två mormödrarna – och får också veta mer om Margrits könsidentitet och hur hon blev den kvinna hon alltid varit. Det var min egen pappas berättelse om att komma ut som transkvinna som inspirerade mig att skriva den här boken.
Berätta om huvudpersonerna: barnet, mormor Klara och mormor Margrit. Vilka är de, vad tycker de om, och vad betyder de för varandra?
– Barnet är väldigt glad och nyfiken. Nyfikenheten gör att hon gärna upptäcker nya saker. Hon är lite vild ibland och kan ha svårt att hålla fokus. Men hon älskar helgerna med sina mormödrar – förmodligen för att hon känner sig trygg i deras hus och trädgård, och i deras närvaro.
Klara och Margrit har varit gifta i över 30 år. De är båda pensionärer. De älskar varandra djupt och är generösa mot varandra. De lever tillsammans och delar vardagen: tar hand om trädgården, lagar mat och kopplar av. Samtidigt har de sina egna intressen. Margrit är fågelintresserad och gillar att snida fåglar i trä. Klara sjunger mycket – jag kan tänka mig att hon är med i en kör.
Tillsammans träffar de vänner och grannar, går ut och äter, och tycker om att spendera tid med sitt barnbarn och sin familj.
Vem skrev du boken för, och vad hoppas du att de får uppleva?
– I första hand skrev jag boken för barn – för att de ska få något att titta på och tänka kring. Jag märkte också att det finns väldigt lite representation av transpersoner i bilderböcker, särskilt äldre transpersoner (som Margrit). Jag hoppas att barn får något att fundera över och lära sig – men också att de känner barnets kärlek till sina mormödrar (och tvärtom). Kanske kan de känna igen sig i att tillbringa en helg med mor- eller farföräldrar eller andra släktingar och vänner.
Ibland är det vuxna som läser högt för barn – ibland för en hel barngrupp. Har du något du vill skicka med till de vuxna?
– Jag hoppas att de tar sig tid att läsa hela boken – för texten är viktig för att förstå helheten. Då får barnen också chans att uppleva boken på riktigt. Barnen kanske ställer frågor om Margrits historia – och då hoppas jag att vuxna, både föräldrar och pedagoger, kan använda boken som en utgångspunkt för att prata vidare om det, gärna tillsammans med annat material om HBTQIA+.
Hur känns det att besöka en bokmässa som debutant?
– Jag ser mycket fram emot det, och är väldigt nyfiken på hela upplevelsen!