Tema Dramatiks huvudparters berättar om sin relation till drama, och om vad vi kan se fram emot i höst. Hedda Krausz Sjögren sätter ljuset både på dramatikens kraft och dess outnyttjade potential och möjlighet – men framför allt på kärleken till teatern.
Berätta, vem är du och vad är Colombine?
– Jag är VD för Colombine Teaterförlag och jag älskar teater. Jag och mina kollegor jobbar varje dag med att bra pjäser –och dramatiseringar ska kunna spelas på scener runt om i Norden och i hela världen från Åbo till Ystad och från Paris till Seoul. Vi verkar i en ganska okänd och högt specialiserad nisch. Vi företräder och marknadsför nordisk samtidsdramatik i Norden och är bland annat ledande i att exportera nordiska pjäser till resten av världen. Vi arbetar till exempel med Nobelpristagaren Jon Fosse och den hyllade dramatikern och författaren Sara Stridsberg, men också med yngre dramatiker och nya röster som Loran Batti.
Varför är Colombine en del av Tema Dramatik?
– Dramatiken har en outnyttjad potential och vi vill göra dramatiken mer känd för Bokmässans besökare, för de litterära förlagen och andra utställare! Vi har skickliga och vassa dramatiker i Norden och Baltikum som förnyar vårt språk, hjälper oss att dissekera samtiden, att se oss själva och vår omgivning och underhåller oss. Dramatiken kan spela en mycket större roll i att möta läskrisen och dessutom är vår dramatik en viktig export och del av bilden av Norden och Baltikum utomlands!
Vad betyder dramatik för dig?
– Att bli förtrollad och förfärad, att förföras av skådespelare som står, livs levande framför mig och låtsas på blodigt allvar. Allt händer i stunden och texten kan tolkas om och om igen. Det är spännande, och generöst. Så många människor som arbetar hängivet på och bakom scenen och på skrivkammaren för att ge oss som är på plats en upplevelse för ett ögonblick. Teater är ju både en text som finns kvar och en upplevelse som skapas i stunden och rummet.
Finns det något ögonblick eller upplevelse som väckte just din kärlek till teatern? Eller förnyade den?
– Massor. Om jag ska välja ett är det skådespelerskan Stina Ekblad som Rosalind som studsade runt i gympaskor och Allan Svensson som Jaques, jätteallvarlig med clown-näsa. De spelade Som ni vill ha det av William Shakespeare på Stockholms Stadsteater och jag var 14 år. Vi kom till teatern, min farfar och jag, scenen var helt tom, ingen scenografi. Jag tänkte att det kunde bli långtråkigt … Sedan började pjäsen och skådepelarna hade sån kraft och energi. Allt handlade om att vara kär, att vara pojkflicka, att vara lite för klipsk … allt var igenkännbart, men annorlunda och så mycket större än min egen trista tonårsvardag. Min fantasi och mitt liv blandades ihop på ett härligt sätt och tillvaron kändes plötsligt hoppfull. Det var den brittiske regissören John Caird som regisserade, det visste jag inte då, i Shakespeares anda, utan rekvisita. Texten och skådepelarna skapade varje rum och plats. Göran O. Eriksson hade nyöversatt. Det var häftigt, jag blev kär.
Vad ser du mest fram emot med Tema Dramatik på Bokmässan 2025?
– Jag hoppas att besökarna ska få en glimt av vad som sker innan premiären av pjäs, att få titta in i dramatikerns, skådespelarens och regissörens verkstad, att få en inblick i hur yrkesgrupperna i teatern samverkar och tolkar dramatikerns text till en produktion. Jag hoppas besökarna blir sugna på att läsa dramatik och att skillnaden mellan att läsa poesi och prosa och dramatik börjar raderas ut. Jag ser fram emot Backa teater som bjuder in till en öppen repetition (spännande! jag är supernyfiken!) och Stockholms Stadsteaters seminarium Vad är en replik där Robert Fux visar hur skådepelaren arbetar med hjälp av pjäser av Christina Ouzounidis och Monica Isakstuen och gestaltad läsning av Business as usual av Mehis Pila, som handlar om hus svenska banker tvättar pengar i Estland.
Och så till sist: är dramatik litteratur?
– Dramatik anses av många vara den äldsta litterära formen, urtexter med pjäser som skrevs av Aischylos i det antika Grekland till exempel. Epiken (prosan) kom senare om man utgår från den västerländska litteratursynen. Så JA!
– I en pjäs finns ofta mer “luft” än i till exempel en roman där författaren iscensätter allt åt läsaren. I en pjäs är det replikerna, rytmen och ofta det som inte sägs som skapar dynamik och spänning. Pjäser kan läsas friare än en roman, och jag kan för mitt liv inte förstå varför vi inte läser mer dramatik också tillsammans- så kul om det uppstod dramatikcirklar där man läser pjäser högt ihop på samma sätt som det är vanligt att vara med i en bokcirkel!